SÖK ÖVERSÄTTARE
Fritext
Översätter från
till


Översättarcentrums historia

I december 1978 beslutade Författarförbundets översättarsektion om att inrätta ett översättarcentrum, och i mars året därpå hölls konstituerande möte för Översättarcentrum (ÖC). Ordförande var Helga Backhoff-Malmquist och ledamöter var Marie Louise ”Malou” Höjer, Lars Krumlinde, Mikael Mörling och Lars Gustav Hellström. Av dessa var den sistnämnde den främste tillskyndaren för att ÖC skulle startas. Under 1960- och 1970-talet hade andra kreativa yrkesgrupper gått samman i centrumbildningar, exempelvis Konstnärscentrum och Författarcentrum, som arbetade framgångsrikt med intressefrågor och uppdragsförmedling. ÖC:s grundare såg därför möjligheten att med hjälp av statliga bidrag lyfta fram översättarnas betydelse och öka deras inflytande. Redan från början fanns även tanken om ÖC som arbets- och kontaktförmedling, samt idén om en medlemstidskrift. I protokollet står följande att läsa: ”I en anda av kampvilja och optimism upplöste styrelsen sitt sammanträde och avtågade till det med stora förväntningar emotsedda mötet med Kulturrådets representanter.”

 

Mötet med Kulturrådet måste ha avlöpt väl, för ÖC tilldelades ett första bidrag på 40 000 kronor. Författarförbundet skänkte även en samling fackböcker och lexikon till ÖC, vilka skulle bli stommen i dess bibliotek. Lars Erik Blomqvist, dåvarande suppleant i styrelsen, berättar att ledamöterna var tvungna att bära munskydd när böckerna skulle dammas av inför flytten till ÖC:s första egna lokal, var en inhyrd lägenhet på Torstenssonsgatan på Östermalm. Inom ett år kunde man inrätta en halvtidstjänst som innehades av översättaren Marianne Linder fram till 1984. Dessförinnan hade frivilliga översättare anlitats i tvåtimmarspass à 100 kronor.

 

Hans-Jacob Nilsson, som engagerade sig i ÖC i mitten av 1980-talet och senare var styrelseordförande under många år, berättar att ÖC:s arbetsförmedlande ambitioner tyvärr inte gick att förverkliga, eftersom det visade sig att förlagen inte hade behov av detta; de hade redan sina etablerade och informella kontakter med översättare. På den tiden fanns det färre små och oberoende förlag, vilka är de som i dag oftast utnyttjar ÖC:s uppdragsförmedling. I början låg fokus främst på införskaffande av olika speciallexikon som inte fanns att tillgå på andra bibliotek. Efter några år på Östermalm flyttade kansliet till delade lokaler med Författarcentrum på Skeppsholmen. Dit kunde medlemmarna ringa och ställa termfrågor, vilka besvarades av kontoristen Bo ”Bosse” Ekström, som kom till ÖC 1981 och stannade i 16 år. I en minnesruna över Ekström skriver Thomas Grundberg, tidigare styrelseledamot i ÖC:

 

Den som begav sig ut till Skeppsholmen, gick uppför trapporna i flottans avdankade min- och torpeddepartement och vidare in i Översättarcentrums lilla smala utrymme hade chansen att träffa på Bosse Ekström. I rummet med de två bruna manchesterfåtöljerna för besökare och överflödet av böcker från golv till tak fanns Bosse i sin funktion som ÖC:s ansikte mot världen och därmed många medlemmars första och ibland enda kontakt med vår förening. Ringde man till ÖC onsdagar mellan 11 och 15 kunde man vara säker på att få hjälp med besvärliga termfrågor. Till sin hjälp hade Bosse ÖC:s stora referensbibliotek som han kunde på sina fem fingrar och hade varit med om att köpa in och katalogisera.

 

Det är många som minns platsbristen på Skeppsholmen. Hans-Jacob Nilsson beskriver lokalen på Slupskjulsvägen som en glasad skrubb på tio kvadratmeter, där man trots allt lyckades ha styrelsemöten. Hanna Axén, som anställdes som kanslist 1998 och senare blev kanslichef och ordförande, beskriver den som ”en långsmal tarm med ena långväggen täckt av bokhyllor fulla med dammiga böcker och sen en pyttearbetsplats för Jimmy [Hofsö, dåvarande ordförande] som jag fick tränga mej förbi för att komma in till min hurts.” På frågan om var den tidens medlemsmöten hölls svarar Hans-Jacob Nilsson att det faktiskt inte var så många, eftersom verksamheten under flera år på 1980- och 1990-talet gick på sparlåga. Utöver det digra referensbiblioteket på kansliet hade man dock fortbildningskurser på Lunnevads folkhögskola för medlemmar i Författarförbundets översättarsektion och ÖC, den första i början av 1990-talet. Nilsson berättar att den ursprungliga styrelsen efter ett drygt decennium hade förlorat energin och därför diskuterade att lägga ned ÖC, men beslutade sig för att hålla i gång föreningen formellt och se om man kunde få in nya krafter. Både han och Thomas Grundberg beskriver ÖC som ”slumrande” fram till dess att Jimmy Hofsö kom in i bilden 1995.

 

Jimmy Hofsö började sitt engagemang inom ÖC som ideellt arbetande medlem men blev inom några år projektledare och ordförande. Hanna Axén karaktäriserar honom som en idéspruta, och just ordet ”idé” återkommer ofta när Hofsö beskriver hur ÖC:s verksamhet expanderade i slutet av 1990-talet. ÖC:s ekonomiska resurser var mycket begränsade när Hofsö 1997 bestämde sig för att söka pengar från Stiftelsen framtidens kultur för Språk över gränserna, ett pilotprojekt för att introducera litterär översättning i gymnasieskolor. Ansökan beviljades och Hofsö blev drivande för skolprojektet, som pågick fram till 2000. Under åren före millennieskiftet formulerades ännu fler idéer och lyckade ansökningar, vilket ledde till att man 1998 kunde anställa den nyutexaminerade översättaren Hanna Axén som kanslist. Hon efterträdde då Manni Kössler, som hade arbetat på kansliet med Hofsö i ett halvår. Axén berättar att hon var fri att själv utforma sin tjänst, vilket innebar att tyngdpunkten till en början låg på att organisera den snabbt växande föreningen, vars anslag fyrdubblades på kort tid. Axén och Hofsö skrev verksamhets- och tjänstebeskrivningar för glatta livet. Snart kunde den arbetsförmedlande verksamheten återupptas, bland annat med hjälp av ett internt datorregister med medlemmarnas språkkombinationer och ämnesområden. Axén beskriver utvecklingen som att ÖC gick ”från en medlemsorganisation till en branschorganisation”. I medlemstidskriften Med andra ord från 1999 skriver Hofsö:

 

När Översättarcentrum bildades var ett av huvudmålen att förmedla uppdrag från förlag till översättare. Jag vet inte hur det gick till i början, men när jag blev medlem i slutet på 80-talet förmedlades mig veterligen inga jobb alls. Då föreföll det också vara lite skamligt att stå utan uppdrag, som om man inte var bra nog, som att man inte dög. I dag, tio år senare, vet vi att det kan hända den bäste av oss. […] Vi är som ett gott vin, blir bara bättre med åren, och det finns en stor kader skönlitterära översättare som förlagsredaktörerna har kontakt med. Emellertid kommer det nya litterära och facklitterära genrer, böcker som rör hittills okända ämnen som ledarskap, nyandlighet, informationssamhället, populärkultur, bara för att nämna några. Dessa nya områden kräver översättare som är lika hemmastadda på internet som med de gamla grekerna […].

 

Datoriseringen, och det nya fenomenet internet, var ett outforskat område för många i slutet av 1990-talet, även översättare och förlag, men här låg ÖC i framkant. Till exempel hittar man pedagogiska instruktioner för hur man inhandlar ett modem och kopplar upp sig mot internet redan i ett nummer av medlemsbladet ÖC-nytt från 1996, samt tips om olika översättarforum på nätet. Läsaren får även följande information: ”I samband med att vi byter internetleverantör i juli kommer vi att få möjlighet att öppna en s.k. hemsida på World Wide Web.” Hanna Axén berättar att denna hemsida var i bruk när hon började som kanslist på ÖC 1998, och att det var i samband med detta som hon lärde sig att navigera på internet. Det fanns även högtflygande planer på digital etablering i form av IT-projektet Ord/Scen i samarbete med Dramatikerförbundet, vilket senare avsomnade på grund av felande programvara.

 

Parallellt med ÖC:s verksamhet i Stockholm hade nätverket Översättarna i Sydsverige varit aktiva sedan 1985 och gett ut tidskriften Med andra ord sedan 1993. Tidskriftsidén hade kommit från översättarna Ann och Örjan Björkhem, och sedan genomförts av Thomas Grundberg som redaktör. I Med andra ord kunde man läsa artiklar som ”Till purismens försvar” av Öjevind Lång, ”Vacker och trogen” av Margareta Brogren och ”Charm är intelligens” av Per Svensson. ÖC hade publicerat medlemsbladet ÖC-nytt sedan 1986, men Med andra ord var mer av en ”riktig” tidskrift i jämförelse. 1998 övergick Med andra ord till att vara ÖC:s medlemstidskrift och hade då 213 prenumeranter. Grundberg fortsatte att göra tidskriften i Lund fram till 2000 på uppdrag av ÖC.

 

 

Första numret av Med andra ord.

 

 

Under åren 1997–2002 upphörde gradvis personalunionen mellan översättarsektionens och ÖC:s styrelser, tills man nådde dagens läge med en representant i vardera styrelsen. Det skedde en förnyelse av organisationen som exempelvis innebar att man delade upp rollen som ordförande och verksamhetsledare. I slutet av 1990-talet ökade dessutom centrumbildningarnas anslag – nu skulle de ha en utpräglat arbetsförmedlande verksamhet. Vidare fick ÖC ansvar för provöversättning av invandrarlitteratur, vilket sköttes av kanslisten Lotta Riad. Våren 1999 gick flyttlasset från skrubben på Skeppsholmen till rymligare lokaler på Södermannagatan i Stockholm, där ÖC ligger än i dag. Samma år arrangerades även seminarieserien Gör översättaren synlig på Bokmässan i Göteborg, bestående av hela sex seminarier. Dessutom hade ÖC en egen sida i bokmässekatalogen. I verksamhetsberättelsen från 2000 är expansionen ett faktum: ”Föreningens kansli finns nu i ändamålsenliga lokaler på Södermalm. Personalen består av fyra personer: en kansliansvarig, två uppdragsförmedlare samt redaktören/informatören.”

 

Tidskriften Med andra ord har genomgått många förändringar under årens lopp; den bytte till exempel format från A4 till kvadratisk och blev helt textbaserad när Niklas Darke år 2000 tog över redaktörsskapet efter Thomas Grundberg. Under Lisa Mossfeldt Scheltdorfs tid som redaktör (2001 till 2005) fick tidskriften alltmer karaktären av en kulturtidskrift, något som har befästs ytterligare genom den nuvarande redaktören Viktoria Jäderlings ambitiösa arbete. 2013 utsågs den till Årets kulturtidskrift med motiveringen:

 

Med översättningen som utgångspunkt lyckas redaktionen för Med andra ord med konststycket att få vad som kan tyckas vara en angelägenhet endast för de närmast sörjande att kännas oumbärlig. I tunna och till synes anspråkslösa nummer avhandlas såväl bruket av skiljetecken som metaforer och med språk- och tolkningsfrågor i centrum görs ett antal djupdykningar i intressanta internationella författarskap.

 

I maj 2002 slutade Jimmy Hofsö som ordförande för ÖC. Hanna Axén övertog posten, för att sedan avgå 2007. Under 2000-talet förändrades personalsammansättningen ett otal gånger, men som mest har personalstyrkan utgjorts av fyra halvtidstjänster. Under flera år var Kristina Ekelund uppdragsförmedlare, och hon vikarierade även periodvis som verksamhetsledare. Efter Axén tog Anders Olofsson över rollen som verksamhetsledare 2007, vilket han var fram till 2015, då han efterträddes av Laura Mendez Edkvist. Ordförandeposten har efter Axén innehafts av Johan Nilsson, Katarina Sjöwall Trodden och Olov Hyllienmark (nuvarande).

 

Under det senaste decenniet kan ÖC:s verksamhet beskrivas som fyrfaldig: information och service, uppdragsförmedling, tidskriften Med andra ord, samt olika fristående projekt. Ett av dessa projekt var Mångkultur eller enkelriktad kultur som pågick under 2006 och innefattade en seminarieserie på Södra teatern i Stockholm. Det finns även ett mentorsprojekt som går ut på att förmedla kontakt mellan översättare i början av sin bana och mer etablerade översättare. Vidare har man genomfört omfattande branschenkäter för att kartlägga översättarnas yrkessituation. Till den ordinarie verksamheten hör informationsbesök på översättarutbildningar, medlemskvällar med uppläsningar och samtal, samarrangemang med andra litterära aktörer, informationsarbete mot förlag, samt årliga seminarier på Bokmässan i Göteborg. Vintern 2015 renoverades lokalen på Södermannagatan och är sedan dess mer tillgänglig för medlemmarna. 2016 hade Översättarcentrum knappt 350 medlemmar och tre halvtidsanställda; en verksamhetsledare, en redaktör och en uppdragsförmedlare.

 

Ambitionen är att ÖC:s tröskel ska vara något lägre än översättarsektionens, som tillämpar tvåbokskrav och kvalitetsgranskning. Det kan jämföras med ÖC:s krav på en översatt bok utgiven på etablerat förlag. För att ytterligare öka tillgängligheten för blivande litterära översättare införde ÖC för några år sedan möjligheten att bli intressemedlem. Detta gäller personer som utexaminerats från översättarutbildning på högskolenivå, men ännu inte översatt en hel bok. I intressemedlemskapet ingår en prenumeration på Med andra ord, inbjudningar till ÖC:s seminarier och kurser samt möjlighet att ringa kansliet för att få svar på frågor kring översättning, avtal och branschen i allmänhet.

ÖC i Svenskt översättarlexikon

 

För att läsa en förkortad version av artikeln i Svenskt översättarlexikon kan du klicka här.