Sök översättare

Nyhetsbrev

Vill du veta mer om vår verksamhet? Anmäl dig till vårt nyhetsbrev genom att uppge din mejladress nedan.

Skickar...

Tack!

Godkänn våra villkor

Med andra ord #119

Lou Mattei är litteraturvetare, skribent, dramatiker och översättare från franska. Hon är även grundare till HBTQ+-bokhandeln PAGE 28 samt en av initiativtagarna till det queerlitterära priset Prisma.

Den queera översättarens uppgift

Kan man kräva queerhet av en översättning och kan den värderas utifrån sina queera kvaliteter? Lou Mattei, grundare av det queera litteraturpriset Prisma, skriver om att stryka mothårs och att fingra fel. 

Foto: Ada Hultberg.

Vad är översättarens roll i spridandet av queerlitteratur? Översättaren kan som bekant vara introduktör för hittills okända författarskap eller jobba på uppdrag av förlag som tror sig ha nosat rätt på nästa booktok-sensation. I queerlitteraturens fall blir översättaren den som möjliggör ett litterärt erfarenhetsutbyte mellan queera läsare, samt en del av förhandlingen om en queerlitterär kanon. Självklart har det funnits stora, svenskspråkiga och queera författarskap – men trots det är det värt att fråga sig vad vårt queera, litterära medvetande hade varit utan översättningar. Tänk bara på alla lesbiska som tack vare Ensamhetens brunn av Radclyffe Hall, översatt till svenska för första gången 1932 av Louis Renner, upptäckte ett språk för att beskriva sina erfarenheter och en gemensam referenspunkt som tillät dem att hitta och känna igen varandra. Detta är bara ett exempel på hur cirkulationen av queera berättelser är beroende av översättningar och därmed också av översättare, men trots detta förblir denne ofta osynliggjord. Faktum kvarstår att översättningen av ett verk ofta är så pass osynlig att många läsare inte ser skillnad på att läsa Ocean Vuong (i svensk översättning av Andreas Lundberg) eller Kristofer Folkhammar på svenska – de ser helt enkelt två diktsamlingar på svenska framför sig. Synen på översättning som transparent och översättaren som icke-existerande, utan kropp och medvetande, återkommer gång på gång. Men översättaren är ett såll, ett filter genom vilket den queera originaltexten passerar, formuleras och deformeras, får en ny språkkropp och hittar vägen till nya läsare. Det är ett vackert och ofrånkomligt faktum som förtjänar att studeras och diskuteras, särskilt eftersom översättningen av ett queert verk villkorar hur nya queera erfarenheter hittar in i svenskan. 

Eftersom det man skulle kunna kvalificera som ”queera texter” är ungefär lika brett som ”texter” så är det svårt att generalisera kring just dessa texters särskilda utmaningar för översättare. Emellertid finns vissa svårigheter som återkommer; ett exempel är terminologi kopplad specifikt till queera identiteter och gemenskaper. Ofta är detta som ett eget språk inom varje språk, som ibland överskrider språkgränserna och ibland inte. Julia Gillberg som översatt Torrey Peters roman Detransition, baby till svenska skrev i nr 112 av Med andra ord om de särskilda utmaningar som översättningen av denna samtida, queera nyckeltext bjöd på. Med tanke på dessa svårigheter och snårigheter är det av stor vikt att hitta en översättare som insisterar på att överföra textens queerhet på ett bra sätt.

Under juryarbetet för det queerlitterära priset Prisma förde vi många intressanta diskussioner kring just detta. En av mina favoriter bland våra diskussionspunkter är: Hur översätts lesbiska sexscener? Beskriver man verkligen en fitta som ”torr”? Säger man att man ”sticker in” fingrarna i någons fitta? Min levda lesbiska erfarenhet gör att jag ställer mig okåt och tveksam till detta. Jag har ett liknande läsminne från just En stund är vi vackra på jorden av Ocean Vuong i svensk översättning av Andreas Lundberg. Där hade uttrycket ”he asked me to top him” blivit till ”han bad mig att lägra honom”. Jag minns min förvirring när jag läste detta – vad betyder ens lägra? Och framför allt kändes det så långt från ett bögiskt Grindr-språk som man kan komma. 

Diskussionen väcker frågan om hur man bedömer vad som är en lyckad, queer översättning. Det som skiljer Prisma från andra översättarpris är att vi kollade särskilt på översättningen av det queera innehållet. Hur har textens queera element översatts? Hur öppnar översättningen för (nya, andra) queera berättelser i svenskan? Är översättningen duktig, stryker den läsaren medhårs? Förmedlar översättningen en ambivalens, en dimmighet, en queer suggestivitet? Utmanar översättningen svenskan för att göra plats för queera erfarenheter i språket? Bland fem nominerade översättningar röstades till slut juryns vinnare fram: allt det här nu av Anna Stern i tolkning av Ebba Högström. Motiveringen löd: 

allt det här nu av Anna Stern är essensen av ett queert mästerverk. I sin konturlösa form, sin totala könlöshet och sitt ömma du-tilltal spränger den på ett subversivt sätt den konventionella romankonstens gränser. Detta har Ebba Högström sömlöst och troget, men också med en tydlig – och lyckad – konstnärlig prägel, överfört till svenskan. Med språklig påhittighet låter hon texten gå sin egen väg; en väg som utmärks av ett rastlöst driv, uppbrutna meningar och otaliga röster. Resultatet blir ett innovativt porträtt av sorg och förlust, som i Högströms svenska språkdräkt blir gripan.de utan att förfalla åt det sentimentala.” 

Något av det viktigaste i den queera läsningen av allt det här nu är det språkliga greppet som innebär att alla karaktärer förblir okönade. Under vår närläsning så noterade jag dock att detta annars helomfattande grepp har ett fruktansvärt, chockerande undantag: på sidan 189 benämns karaktären Cato som ”han”. När jag läste detta föll hela korthuset. För mig kändes det som ett svek – ett avsteg från textens queera ansats. Besvikelsen blev ännu större när det visade sig att detta tycktes vara en konsekvens av översättarens val – i originaltexten förblev Cato okönad. Högström verkade i sin översättning ha valt att prioritera samtidighet i akten som beskrevs i stället för att upprätthålla den könlösa konstruktionen av texten. För mig var detta ett oförlåtligt felsteg, men kring detta rådde delade meningar i jurygruppen. Bevisligen såg inte majoriteten detta som ett så pass allvarligt fel att översättningens stora förtjänster diskvalificerades. 

Den queera språkvärlden domineras, som så mycket annat, av en anglosaxisk språknorm och ofta adopteras engelska ord och begrepp för queera erfarenheter rakt in i svenskan. Här kan översättning spela en avgörande roll för att begripliggöra queera erfarenheter på fler språk än bara engelska. Litteraturen är ett utmärkt medium för att decentralisera queera berättelser, kultur och historia från en amerikansk norm som gör att många svenska queerpersoner vet mer om amerikansk HBTQ-historia än om norsk, dansk eller kanske till och med svensk. Att skapa ett forum för just nordisk queerlitteratur blir då att göra motstånd mot en slags amerikansk queerhistorieimperialism där den amerikanska queerrörelsens historia blir universell för alla och därmed suddar ut de partikulära och kontextuella historier och kamper som förts på andra platser. Genom att upptäcka, fira och översätta varandras berättelser kan vi utveckla queera, nordiska allianser grundade i en gemensam kärlek för queerlitteratur. För att förstå queerhet i Norden idag är det nödvändigt att se hur språk, migration, översättning och postkolonialitet spelar in i våra queera erfarenheter. Därför är det viktigt att skapa ett sammanhang där detta kan stå i fokus, i stället för att applicera en dåligt översatt amerikansk världsbild på en nordisk, queer verklighet. 

Det är min övertygelse att det queera skrivandet alltid har en översättande rörelse. Queert skrivande och översättande skriver in sitt avvikande i ett straight språk, hittar sprickor där det kan få plats, det blöder queera läckage, det undviker konformistiska mallar och ramar, det slingrar sig och överraskar, det mångbottnar, det vänder på den förväntade meningen, det förvirrar, förleder, förväxlar. På samma sätt som många feministiska teoretiker menat att kvinnliga erfarenheter måste översättas för att få plats i ett manligt språk är det queera språket ett antispråk, ett förvrängande av maktens språk, ett återkrävande av språket som tagits ifrån oss, ett bevis på agens och en motståndshandling. En översättande rörelse, framåt, inåt, in i den queera textens översättande gränsland. De översättare som vill arbeta i samma anda förtjänar uppmärksamma läsningar, för kanske är det någon av dem som översätter 2024 års Ensamhetens brunn

Lou Mattei

Artikeln är publicerad i nummer 119 av Med andra ord. Numret går att beställa i vår butik.