En översättare önsketänker

När Elisabeth Mansén skulle översätta Mary Wollstonecrafts brev till sin hemlige älskare bestod källtexten av så många streck och prickar att hon kände sig tvungen att själv försöka forska fram vilka namn och platser som utelämnats i kärlekskonversationen.

Foto: Jonas Ellerström.

Det började som ett enkelt översättningsuppdrag. Kanske inte så enkelt, men i alla fall. Jag hade nyss översatt Mary Wollstonecrafts reseberättelse Letters Written During a Short Residence in Sweden, Norway and Denmark (1796) och när jag presenterade översättningen i olika sammanhang frågade alltid någon, rimligt nog, om det fanns riktiga brev också. Och det fanns det. Där fanns också en olycklig kärlekshistoria med en person som saknade namn. Så jag åtog mig att översätta Wollstonecrafts brev till hennes hemlige älskare. Gott så. Men jag hade bara kommit några sidor när jag insåg att breven rymde många fler hemligheter.

Nästan alla namn på platser och personer var ersatta med streck och prickar. Inte ens Marys eget namn stod utsatt som avsändare. Där fanns bara fyra asterisker. Än mindre stod namnet på hennes charmige men svekfulle amerikanske älskare utskrivet fastän alla forskare visste att det var Gilbert Imlay, diplomat, författare och entreprenör. Där fanns bara ett stumt streck. Svenska .Wikipedia räckte som källa för hans namn, liksom för namnet på dottern Fanny och engelska Wikipedia gav namnet på den parisiska barnsköterskan Marguerite. De förekommer flitigt i texten och så långt var kunskapen lätt att finna, men det fanns kanske hundra streck och prickar kvar. Hur kunde det se ut så efter flera hundra år av forskning kring en välkänd person?

Jag utgick från originalupplagan i Wollstonecrafts efterlämnade skrifter, publicerade 1798, ett år efter hennes död. Det var hennes olycklige make William Godwin som sammanställde dem som ett sorgearbete, samtidigt som han tog hand om Marys treåriga dotter Fanny och den nyfödda Mary, hon som skulle gifta sig med poeten Shelley och skriva Frankenstein, or the Modern Prometheus (1818). Filosofen och författaren William Godwin publicerade då även sin döda hustrus kärleksbrev till en annan man. Det hade han uppenbarligen inga problem med. Tvärtom introducerade han breven med att påstå att de var ett av de finaste exemplen någonsin på känslornas och passionens språk.

Varför hade han då strukit alla namn? Kanske tyckte han det var passande när personerna fortfarande levde. Kanske var brevmottagarna juridiskt sett ägare till breven och krävde det. Kanske hade Mary Wollstonecraft själv ersatt namn med streck för att undgå revolutionsårens censur. Troligen är det hon som har skrivit en initial följd av ett streck när det gällde personer som var välkända för mottagaren. Oavsett orsakerna blev texten ibland nästan oläslig.

Det var här mitt önsketänkande började. Tänk om jag, som översättare, skulle försöka ersätta alla dessa streck och prickar med mer eller mindre övertygande förslag på vem och vad som avses? Jag är ju ändå forskare och har trots allt sysslat med Mary Wollstonecraft sedan jag skrev min C-uppsats för över trettio år sedan. Dessutom har akademiker inom olika discipliner haft över tvåhundra år på sig att samla information. Det finns en omfångsrik litteratur om Mary Wollstonecraft, en biografi över Gilbert Imlay och en bok om Fanny och hennes systrar. Breven har också publicerats flera gånger, inklusive streck och prickar. Samtliga dessa verk är försedda med inledningar och noter där flera namnförslag finns. Nu vet jag att det är en internationell utgåva på gång av Mary Wollstonecrafts samlade verk. Min förhoppning är att de ska ha nytta och glädje av min insats även om förslagen inte alltid har blivit rätt.

Mina förslag kan naturligtvis inte stoppas in i texten utan vidare. Varje förslag diskuteras i bokens kommentardel och personerna presenteras i slutet av volymen. Tidigare utgåvor har erbjudit ett fåtal förslag inom hakparentes samt ibland satt in notsiffror efter tomma streck och kommit med förslag i fotnoter. Att göra det i större skala hade varit störande för ögat, hejdat flödet i texten och hindrat koncentrationen på innehållet. Min argumentation för varje val och informationen om de personer som introduceras är dessutom omfattande. Som fotnoter skulle nottexten ofta ha lämnat en högst begränsad del av varje sida åt huvudtexten, och att sätta informationen i slutnoter hade gjort den svårtillgänglig. Som utgivare tycker jag att min metod är grafiskt översiktlig och intellektuellt ärlig. Dessutom handlar det om en utgåva för den bildade allmänheten. Den som vill kan läsa breven som de står. Den som är mer nyfiken eller kritiskt lagd kan läsa kommentarerna och utöver argumenten få reda på källor och alternativa tolkningar. Där framgår det hur goda skäl jag anser att det finns för varje val och det är naturligtvis min förhoppning att min insats ska inspirera till vidare forskning. Ett exempel från brev III får illustrera hur ett sådant resonemang kan se ut.

Gåtorna i brev nr III.

De första två breven hade vissa mindre problem att lösa, men det tredje brevet visade sig vara fullt av mysterier. Följande stycke förväntades ge en vardagsbild av revolutionens Paris när Mary Wollstonecraft precis har anlänt:

I hope to see Dr. — this morning; I am going to Mr. —’s to meet him. —, and some others, are invited to dine with us to-day; and to-morrow I am to spend the day with —.

Det var denna passage som övertygade mig om att jag knappast hade något val och att även tveksamma förslag skulle göra texten mer begriplig. Jag började spekulera över innehållet. Det handlar om någon att besöka, dessutom hos någon annan, några att bjuda på middag och till slut en person att tillbringa nästa dag med. Men alla dessa personer bestod bara av streck. Det var verkligen högst otillfredsställande.

Om det handlade om ett läkarbesök verkar det besynnerligt om hon går till någon annan i detta syfte. Inte heller verkar det troligt att det leder till middagsinvitationer, särskilt inte om man vet hur låga tankar Mary Wollstonecraft hade om franska läkare. Det är mer sannolikt att det handlar om den litterära världen, så jag letade i den biografiska litteraturen, särskilt efter personer med doktorstitel, och fortsatte med sökningar på nätet. Med rimliga förslag på namn blev texten till slut så här:

I hope to see Dr. Lanthenas this morning; I am going to Mr. Paine’s to meet him. Paine, and some others, are invited to dine with us to-day; and to-morrow I am to spend the day with Helen Maria Williams.

Författarna Helen Maria Williams och Thomas Paine är välkända historiska personer. Alla biografier säger att Mary Wollstonecraft flitigt umgicks med dem i Paris, särskilt i början av sin vistelse. Att stoppa in deras namn som personer Wollstonecraft uppsöker och bjuder på middag respektive tillbringar en dag med kan därför vara rimligt. Det är inte nödvändigtvis sant, men ändå troligt. Ingen vet visserligen om hon träffade dem just denna dag, eller nästa, men det gör stycket läsligare och bilden av hennes vardag i Paris tydligare. Men för att pusslet skulle bli klart behövde ytterligare en person identifieras.

Streck-personen med läkartitel bör ha en koppling till den person som jag antog vara Thomas Paine. Många upplysningsfilosofer var läkare, så det borde finnas gott om läkare i Wollstonecrafts bekantskapskrets. Men så tycks inte vara fallet. Envist bläddrande i olika biografier och brevutgåvor leder fram till en viss François Xavier Lanthenas (1754–1799). Han är läkare och nämns i biografier av Claire Tomalin (1974) och Janet Todd (2014) i samband med att han ingriper till fördel för Marys bror James som vill ha uppehållstillstånd för att kunna vara verksam i Frankrike. Det räcker för att etablera en relation mellan Lanthenas och Wollstonecraft, men inte mer än så.

Först efter studier av annan biografisk litteratur och framför allt presentationer av Lanthenas på nätet framgår det att han var en nära vän till Paine och översatte dennes böcker till franska. Då börjar bilden klarna och tanken väcks att en anledning för Wollstonecraft att söka upp Lanthenas (hos Paine) skulle kunna vara att höra sig för om han ville översätta någon av hennes skrifter. Mina studier har vid det laget visat att Lanthenas är känd som en tydlig förespråkare för kvinnors frigörelse, vilket gör det ännu troligare. Dessutom överensstämde hans revolutionära engagemang som medlem av Nationalkonventet med de mer stillsamma girondisternas politik, där även Wollstonecrafts sympatier låg. Nu börjar pusslet se riktigt övertygande ut. Men tidsaspekten måste kontrolleras. Wollstonecrafts brev är skrivet i augusti 1793 och Lanthenas var mest aktiv i Paris politik från oktober 1792 till oktober 1793. Därefter, när girondisterna störtats, riskerade han politisk förföljelse. Nu tillåter mig mitt vetenskapliga samvete att skriva in hans namn i brevet även om han inte tidigare presenterats i denna roll i litteraturen kring Mary Wollstonecraft. Helheten blir tämligen övertygande och uppgiften att fylla luckorna i detta stycke av brev nr III är därmed klar.

Först senare funderar jag på om denna insats kanske kunde leda till ännu mer spännande resultat. Mary Wollstonecrafts mest kända skrift, A Vindication of the Rights of Woman (1792), utkom på franska redan samma år som Défense des droits des femmes, suivie de quelques considérations sur des sujets politiques et moraux. Översättaren är anonym. Om den anonyma översättaren var Lanthenas skulle det verkligen förklara varför Wollstonecraft ville söka upp honom när hon kom till Paris.

Den franska översättaren av Mary Wollstonecrafts mest kända verk måste forskare så klart ha sökt efter. Libris har inget förslag, men databasen över radikala översättningar (https://radicaltranslations.org) föreslår Félicité Brissot de Warville f. Dupont (1759–1818), sedan 1782 gift med girondisternas ledande gestalt Jacques Pierre Brissot de Warville. Det är ett mycket tilltalande förslag på översättare och jag hittar glädjande nog en artikel av Wollstonecraftkännaren Isabelle Bour som övertygande argumenterar för det.  Dessutom höll Wollstonecraft just på att skriva en historik över revolutionens inledningsskede och önskade säkert att få den översatt till franska. Kanske blev Félicité Brissot och Lanthenas då extra intressanta.

Félicité Brissot skulle kunna finnas med i ett tidigare stycke i samma brev där det finns ett streck efter ordet Madame. Där står bara: ”I was talking with Madame —.” Tyvärr handlar resten av stycket om vad Wollstonecraft tänker på medan hon talar med denna franska kvinna, nämligen på upplysningsfilosofen och revolutionspolitikern Mirabeau (1749–1791). Om det finns en tankelinje från kvinnan till Mirabeau kunde kvinnan vara en fransk salongsvärdinna, men Madame Roland arresterades redan i juni 1793 och Madame de Staël lämnade Paris sommaren 1793. En möjlighet vore då att Mary faktiskt träffade Félicité Brissot de Warville. Hennes man var visserligen fängslad sedan 10 juni och avrättades den 31 oktober 1793, men i augusti kan hon ha varit anträffbar. Det som skulle göra ett sådant antagande mer troligt är att Mirabeau hörde till Brissots goda vänner. De var båda engagerade mot slavhandeln. Att Wollstonecraft träffar sin kvinnliga översättare är verkligen en lockande tanke. I litteraturen om Wollstonecraft nämns i övrigt bara en Madame Laurent, gift med en bokhandlare och bekant med Marys syster Everina.                       

Det är osäkert om de någonsin träffades och det finns ingen större anledning att nämna henne i ett brev till Imlay. Med Madame Laurent som ett alternativ i noterna för jag in Madame Brissot i brevtexten, presenterar argumenten i kommentarerna och personerna i slutet av volymen. Därefter överlämnar jag saken till vidare forskning.

Ett annat stycke i brev nr III rymmer två streck efter varandra: ”I shall probably not be able to return to — —  to-morrow”. Det skulle kunna avse en person eller en plats. Resten av stycket handlar om transport av böcker. Vart återkommer man vanligen? Hem till sig själv eller till någon man ofta besöker. När transporterar man större mängder böcker? När man flyttar. När brevet skrivs ska Wollstonecraft just återvända till Paris. Hon förväntas flytta ihop med Gilbert Imlay när deras giftermål registrerats på amerikanska ambassaden. Detta antas ske i augusti eller september. Biografierna säger att Imlay bor i Saint Germain, vilket skulle passa till de två strecken. Det har många andra också förmodat och så är det problemet löst.

Nu finns det bara ett streck kvar och det står i brevets allra första mening: ”You have often called me dear girl, but you would now say good, did you know how very attentive I have been to the — ever since I came to Paris.” Vad är det Mary varit så uppmärksam på sedan hon kom till Paris? Något som hon tror att brevmottagaren Imlay skulle uppskatta särskilt. Det kunde ha varit hälsan eller kärleken, men det fungerar inte med artikeln ”the” framför. Kläder och utseende diskuterar de aldrig. Kan det handla om någon grupp personer som behöver uppmärksamhet? Kanske, men det väcker inga associationer. Många alternativ förutsätter snarare ett ”my” framför. 

Resten av stycket består av en längre redogörel.se som förväntas kunna göra brevmottagaren glad och kanske leda till en kyss (fast det står inte utsatt, bara antytt). Vid det laget finns det anledning att räkna månader fram till födelsen av deras dotter. Fanny föds den 14 maj 1794 och bör ha koncipierats runt den 14 juli. Brevet skrivs en onsdagsmorgon i augusti 1793. Den 7, 14, 21 och 28 augusti var onsdagar och det kan vara vid denna tid hon inser att hon är gravid. En sak hon borde vara uppmärksam på just då är att räkna dagarna sedan sin sista månadsrening. Att det kan handla om graviditeten är helt klart möjligt och det skulle ge brevet en extra tyngd. När jag läser det i sitt sammanhang låter det rimligt, så jag lägger in dagarna. Det låter otroligt att Godwin skulle ha censurerat det, men fullt möjligt att Wollstonecraft själv lämnat utrymmet tomt eftersom det var lätt för Imlay att föreställa sig vad hon syftade på. Därmed är brevet klart.

Det har krävt intrikata kontextuella detaljobservationer och mycket pusselarbete. Dessutom är detta bara ett brev bland över sjuttio andra. Alla är inte lika gåtfulla, men alla streck och prickar kommer att få någon typ av lösning och publiceras i Mary Wollstonecrafts Brev till en svekfull älskare hösten 2024.

Elisabeth Mansén

Mary Wollstonecraft till Gilbert Imlay

BREV III 

Onsdag morgon [Paris, i augusti 1793]. 

Du har ofta kallat mig ”kära flicka”, men nu skulle du säga ”snälla” om du visste hur uppmärksam jag har varit på dagarna ända sedan jag kom till Paris. Jag tänker dock inte besvära dig med rapporten för jag tycker om att se dina ögon prisa mig, och Milton antyder att det under sådana presentationer förekommer avbrott som inte är oönskade av hjärtat när den honung som dryper från läpparna inte bara består av ord. 
Ändå kan jag inte nöja mig (låt mig berätta det för dig innan de människor kommer in som tvingar mig att smussla undan mitt brev) med bara en PLIKTSKYLDIG kyss – du måste vara glad att se mig – för att du är glad – annars ägnar jag min kärlek åt skuggan av Mirabeau, till vilken mitt hjärta ständigt vände sig medan jag pratade med Madame Brissot, och som övertygande upplyste mig om att hjärtat all.tid kommer att ha tillräckligt med värme för att älska, antingen jag vill eller inte, liksom känslor, fastän jag respekterar principer så högt. – 
Inte för att jag tror att Mirabeau helt saknar principer – långt därifrån – och om jag inte hade börjat formulera en ny teori om människor så skulle jag i mitt hjärtas fåfänga ha inbillat mig att jag kunde ha gjort något av hans Erotika Biblion – den bestod av sådant material – Hysch! här kommer de – och kärleken flyger iväg på ett ögonblick och lämnar en liten smekning av sin vinge på mina bleka kinder. 
Jag hoppas få träffa doktor Lanthenas denna morgon. Jag ska bege mig till Mr Paines hus för att träffa honom. Paine och några andra är inbjudna att äta middag med oss i dag; och i morgon ska jag tillbringa dagen med Helen Maria Williams. 
Jag kommer nog inte att kunna återvända till Saint Germain i morgon, men det spelar ingen roll, för jag ska resa med vagn. Jag måste ta med mig alla de böcker jag omedelbart behöver. – Men på fredag förväntar jag mig att du äter middag med mig – och eftersom det är så länge sedan jag såg dig så kommer du, om du kommer lite före middagen, inte att bli förebrådd av din tillgivna 

Mary. 

Ur Mary Wollstonecraft, Brev till en svekfull älskare, Ellerströms förlag, Malmö 2024. 

Mary Wollstonecraft to Gilbert Imlay

LETTER III

Wednesday Morning
You have often called me, dear girl, but you would now say good, did you know how very attentive I have been to the — ever since I came to Paris. I am not however going to trouble you with the account, because I like to see your eyes praise me; and Milton insinuates, that, during such recitals, there are interruptions, not ungrateful to the heart, when the honey that drops from the lips is not merely words.
Yet, I shall not (let me tell you before these people enter, to force me to huddle away my letter) be content with only a kiss of DUTY— you must be glad to see me — because you are glad—or I will make love to the shade of Mirabeau, to whom my heart continually turned, whilst I was talking with Madame —, forcibly telling me, that it will ever have sufficient warmth to love, whether I will or not, sentiment, though I so highly respect principle. —
Not that I think Mirabeau utterly devoid of principles — Far from it —and, if I had not begun to form a new theory respecting men, I should, in the vanity of my heart, have imagined that I could have made something of his — it was composed of such materials — Hush! here they come — and love flies away in the twinkling of an eye, leaving a little brush of his wing on my pale cheeks.
I hope to see Dr. — this morning; I am going to Mr. —’s to meet him. —, and some others, are invited to dine with us to-day; and to-morrow I am to spend the day with —.
I shall probably not be able to return to — — to-morrow; but it is no matter, because I must take a carriage, I have so many books, that I immediately want, to take with me. — On Friday then I shall expect you to dine with me — and, if you come a little before dinner, it is so long since I have seen you, you will not be scolded by yours affectionately

Ur [Mary Wollstonecraft], Posthumous works of the author of A vindication of the rights of woman, In four volumes, J. Johnson, London 1798.

Artikeln är publicerad i nummer 121 av Med andra ord. Numret går att beställa i vår butik.