#världensöversättare: Malin Färdig
Översättaren Malin Färdig.
Världens läsare! är Översättarcentrums läsfrämjande projekt där professionella översättare gör besök och håller i workshops på skolor och bibliotek. I serien #världensöversättare får du en inblick i deras arbete och vad de tycker är roligast med att göra VL-besök.
Vad är roligast med att vara VL-översättare?
Att träffa alla fantastiskt kreativa och smarta barn! Det är framför allt roligt att höra hur glada barnen blir när fokus ligger på dem och deras språkkunskaper. De är så stolta över sina modersmål och det är lika hjärtevärmande som hjärtskärande att se hur ovana de är vid att kunna skryta om rikedomen i sina språk och hemkulturer. Eftersom jag själv översätter från arabiska, ett språk många av barnen vi möter pratar, får jag ofta en mycket speciell och varm kontakt med barnen.
Vilken typ av besök/workshop brukar du göra?
Jag har gjort ungefär lika många biblioteksbesök som workshops. Vid biblioteksbesöken, där jag träffar skolklasser, brukar jag börja med att presentera mig på arabiska. Det brukar fånga de flestas intresse och jag märker direkt vem som förstår mig. Jag frågar sedan om någon kan översätta vad jag precis sagt och då brukar flera barn vifta med armarna i luften. Jag lägger sedan ganska snabbt över fokus på barnens språkkunskaper genom att be den som vill att presentera sig på ett annat språk än svenska. Det blir ibland lite stimmigt men barnen blir så glada och stolta över att få skina med sina språkkunskaper och berätta något om sina språk.
När jag har workshops är upplägget däremot lite annorlunda eftersom träffen ligger efter skoltid och är helt frivillig. Jag vet aldrig hur många barn som kommer eller hur gamla de är. Det krävs därför av mig att jag kommer till träffen med ett helt öppet sinne och har en plan A, B, C och ibland D. Jag försöker utgå ifrån vad barnen har lust eller behov av att göra. Ibland vill någon spela spel, ibland vill någon berätta om en resa man gjort till sitt hemland för mig och resten av gruppen och ibland vill någon ha hjälp med läxor.
Har du något speciellt minne från dina VL-besök/workshops som du vill berätta om?
Frågor gällande skillnaderna mellan de olika arabiska dialekterna är en av de vanligaste frågorna jag får när jag berättar att jag lärt mig arabiska. Denna fråga kom även upp under ett VL-besök på ett skolbibliotek. Jag tror att det var klassläraren som frågade hur stora skillnaderna är. Jag, inlärt och mekaniskt, började dra paralleller till svenska och nederländska för att beskriva skillnaderna, precis som jag alltid gör när en vuxen frågar. Barnen satt givetvis som frågetecken. En arabisktalande pojke skakade på huvudet och avbröt mig. Han höjde händerna och sa: ”Jag ska förklara”. Hela klassen vände sig mot honom. Han fortsatte: ”Jag kommer från Irak. När jag ska prata med min kompis från Palestina känner jag mig som ett får som pratar med en get”. Det var ett så klockrent sätt att beskriva de dialektala skillnaderna. För en icke-arabisktalande låter det kanske likadant, som när en get bräker åt ett får, men den som förstår vet att fåret och geten pratar på så vitt skilda sätt att de har svårt att förstå varandra.
En annan gång träffade jag en årskurs fem med flera arabisktalande elever och i slutet av träffen frågade klassläraren om de haft trevligt. Då räckte en arabisktalande pojke upp handen och sa: ”När Malin kom in och presenterade sig på arabiska kände jag direkt att vi hade någonting gemensamt”. Då smälte hjärtat.