Massproducerade tassemarker

”Sedan bok femton har jag alltså ansvaret att namnge alla nyfödda katter i serien, förutom att hålla koll på de levande och döda.” 

Elin Pirttimaa Rosén skriver om att översätta fantasyserien Warriors med alla sina katter till svenska, övervakad av en hängiven skara unga fans.

Kattförteckningen

Jag har ett flitigt använt dokument i datorn kallat ”Kattförteckning”. Där står det bland annat:

Ashfur – Disfäll, Briarlight – Lönnstråle, Brindleface – Fläcknos … Förteckningen är en lista på knappt trehundra fiktiva katter, sorterade i bokstavsordning efter deras engelska originalnamn och den svenska översättningen. Den innehåller också information om varje katts klantillhörighet och status (ledare, krigare, drottning, medicinkatt eller lärling). Listan uppdateras löpande. 

De fiktiva katterna figurerar i Warriors, författarkollektivet Erin Hunters miljonsäljande bokserie för mellanstadieåldern. Dessa äventyrsböcker kretsar kring en brokig skara vildkatter som lever i fyra olika klaner ute i skogen. Jag har översatt Hunters barnboksserier sedan jag började översätta skönlitteratur år 2018 och i dagsläget tar de upp halva min arbetstid. Efter att ha översatt Bravelands om djur på savannen och Survivors om ett gäng herrelösa hundar, tog jag över som Warriorsöversättare efter Lena Olsson. Vi var då fjorton böcker in i serien. I dagsläget finns tjugotvå böcker på svenska och jag jobbar på den tjugotredje. Det är ett arbete som jag är så van vid att det har blivit mitt normaltillstånd som översättare. När jag emellanåt övergår till vuxenlitteraturen som utspelar sig i människornas värld måste jag påminna mig om att personerna går på två ben i stället för fyra och luktar på saker i stället för att nosa.

En väsentlig del av arbetet med Warriors är att hålla ordning på alla namn. Anledningen till att katterna får svenska namn är att de säger något om deras egenskaper, utseende och ställning. Namnen skiftar dessutom under kattens uppväxttid. De är alltid naturrelaterade och uppdelade i två delar, exempelvis Graymist (Grådimma), Squirrelflight (Ekorrhopp) och Birchfall (Björkfall). Det låter kanske inte särskilt komplicerat, men det blir det – efter några hundra namn. 

Visserligen dör katterna under seriens gång av ålder, olyckor eller stridsskador, men det händer också att de återvänder från de döda i drömmar och minnen, eller dyker upp som stjärngnistrande vålnader. Sedan bok femton har jag alltså ansvaret att namnge alla nyfödda katter i serien, förutom att hålla koll på de levande och döda. Naturligtvis behövs en förteckning.

Det har hänt att jag har ångrat översättningen av kattnamn, exempelvis Ivypool. Alla svenska ord med två led skapar besvär, eftersom de måste fogas ihop med ett tredje för att bilda ett kattnamn. Ivy blir murgröna, vilket låter klumpigt ihop med ännu ett led, i detta fall damm (pool). Eftersom murgröna är vintergrönt kläckte jag idén att ge katten namnet Vinterdamm. Vackert tyckte jag, men insåg någon bok senare att katterna har sina egna namn på årstiderna (vinter = leafbare = lövlösa tiden). En nackdel med att översätta långa bokserier är att behöva leva med sina egna misstag och dessutom upprätthålla den bristande logiken under seriens gång. 

När man översätter en så populär serie som Warriors gäller det att veta vad man gör, framförallt med tanke på läsarna. På den svenska Warriorswebben – för det finns en sådan, om än inte lika omfattande som den engelska – kan läsarna under beskrivningen av varje bok bidra med misstag de har hittat, som antingen författarna eller översättaren har gjort sig skyldig till. Det kan gälla allt från att en katt har fått fel pälsfärg till namnmissar och grammatiska fel. För mig som översättare är det både en lockelse och en förbannelse att gå in och botanisera, för hur många vuxenböcker blir lästa med samma noggrannhet?

Jag har under åren träffat läsare som har startat egna Warriorsbokklubbar, där de träffas i skolbiblioteket för att diskutera böckerna. Det har också hänt att jag har fått mejl av barn som undrat om jag inte kan ”översätta lite fortare”. Än så länge har det, vad jag vet, inte varit tal om att öka utgivningstakten, trots att jag med all erfarenhet säkert hade kunnat översätta lite fortare. Den första Warriorsboken kom ut på engelska år 2003 och författarna fortsätter, såvitt jag vet, 49 böcker in. 

Den svenska utgivningen ligger en bra bit efter. Med tanke på seriens popularitet och längd har jag naturligtvis en rädsla för att alternativet AI ska dyka upp, men som med all annan AI-genererad text är det en fråga om kvalitet, hur kommersiell utgivningen än ter sig. Genrelitteratur behöver heller inte betyda litteratur som är så enkel att översätta att en maskin kan ta över jobbet. Jag vill i stället hävda att all litteratur, oavsett genre, medför sina egna svårigheter.

Inte minst den som tassar i skogen.

Illustration: Christoffer Pettersson

Djuriska uttryck

Med tiden har jag börjat känna mig hemtam i katternas skog, trots alla oroligheter, extremväder och mörka krafter som härjar och hotar katterna. Det finns ett visst mått av eskapism i att både läsa och översätta barnböcker som utspelar sig så långt ifrån dagens digitala samhälle. Naturen är överallt och naturen är allt som finns. Den ställer visserligen till problem i form av torka, hetta och kyla – vilket för katterna innebär bytesbrist och svält. Men det finns hopp om att bättre tider kommer: regnet kan börja falla, sjön fylls upp med dricksvatten, kylan avtar och grönlöven (kattspråk för sommaren) återvänder. 

Naturen innebär trygga ramar, men den för också med sig en språklig begränsning, för hur skriver och översätter man på ett språk som bygger på den mänskliga erfarenheten, när den som kommunicerar har en helt annan typ av kropp? 

Det är inget ovanligt med talande djur som inslag i barnböcker. Warriorskatterna är naturligtvis förmänskligade i betydelsen att de pratar och lever i någon form av organiserade samhällen. Ändå är de fortfarande katter och beter sig som katter: lynniga, lojala, långsinta och stolta. Och de avskyr att erkänna sina egna misstag.

Jag har under arbetet med att översätta Warriors insett att svenskan har otroligt många uttryck med händer: På tu man hand. Efter hand. På egen hand. Och så vidare. Kan jag använda dem när den som talar har tassar? Kan jag översätta take care of till ”ta hand om”? I det fallet väljer jag i stället ”sköta om”, eller ”se efter”. 

Ett annat exempel på kroppsliga översättningsbesvär är det engelska verbet to shrug. Detta är något som katterna gör relativt ofta för att uttrycka osäkerhet, tvivel eller brist på engagemang. Enligt ordboken översätts shrug till ”rycka på axlarna” eller ”avfärda med en axelryckning”. Men kan en katt verkligen rycka på axlarna? Jag kan i alla fall inte se det framför mig. Katterna får i stället ruska lite osäkert på sig.

Något av det knepigaste är när författarna använder kattanpassade uttryck, det vill säga idiom som har förvrängts för att stämma med katternas logik. En katt kan irriterat utbrista: he is such a pain in the tail eller keep your fur on! Den vana engelskaläsaren ser igenom uttrycken: a pain in the neck/arse och keep your hair on. Här handlar det alltså om att hitta ett kattanpassningsbart idiom på svenska. Efter att ha slitit min päls i någon timme kommer jag slutligen fram till: ”han är en riktig drygsvans” och ”lugna tassar!”

Med tanke på de otaliga handrelaterade svenska uttrycken ligger det nära till tass att använda just dem. De slipper oftast igenom naturligt, som i exemplen: Att vara någons högra tass. Att göra något på egen tass. Att ha tassarna fulla. 

Förutom kattförteckningen har jag skapat en lista över djuriska uttryck: Att inte se skogen för alla träd. Att vara slokörad. Att göra en groda. Att ha svansen mellan benen. Bort med tassarna! Och så vidare. Att gå som katten kring het gröt är dock uteslutet, eftersom vildkatterna i Warriors inte vet vad gröt är.

AI:n och naturen

Tillbaka till människornas (eller tvåbeningarnas) värld. Skulle en AI kunna förstå vilken relation Warriorskatterna har till gröt? Troligen inte. Att förstå är egentligen fel ord att använda om generativa språkmodeller. Maskinen förstår nämligen inte – den upprepar. En översättare däremot gör nästan ingenting annat under sin arbetstid än att försöka förstå – på många fler plan än det lexikala. Att AI skulle kunna hantera de kattanpassade uttrycken har jag svårt att tro. 

Enligt Svenska barnboksinstitutet ”utmanar AI barnbokens framtid”. I en nyligen utkommen rapport om barnboksutgivningen 2024 konstaterar man att den översatta barnlitteraturen minskar i Sverige, samtidigt som mängden AI-producerade böcker ökar. Det är svårt att säga i exakt vilken utsträckning, eftersom det inte finns några krav på att märka AI-producerad litteratur och bokillustrationer (Sbi:s Bokprovning 2024). 

Det litterära AI-användandet verkar just nu vara inne på ett experimentstadium där författare och förlag testar vad som fungerar att göra med AI. Ofta är det barnböckerna som får utgöra försökskanin. De fall som har fått mest uppmärksamhet gäller illustrationerna, men experimentlustan sträcker sig också till översättningarna. I mars skrev bland andra Svensk Bokhandel om ett tiotal anonyma översättare som kritiserade den svenska utgåvan av Hannah Graces. populära ungdomsroman Icebreaker, som har framställts med hjälp av AI. 

Jag har undvikit att tänka på hur det kunde ha sett ut i Warriors fall. Kanske hade det, hemska tanke, gått att mata in min kattförteckning och alla manus i en av de stora språkmodellerna och få fram en sorts svensk Warriorsstandard. Kanske har det redan hänt. 

Namnen skulle troligen utgöra det minsta problemet för AI:n. Direkta motsvarigheter, som översatta namn, är sådant som borde gå att ”lära” en språkmodell. Att hitta på nya namn skulle troligen bli svårare. De AI-bearbetningar som jag själv har tittat på har brister på en annan nivå. Det handlar om meningsbyggnad, ordval och en käns.la för stämningar. Det uppstår en sorts skevhet i språket. 

Påståenden om att barnlitteratur skulle passera lättare genom språkmodellerna är en form av önsketänkande från de som förespråkar generativ AI. 

Det finns visserligen mer eller mindre språkligt standardiserad litteratur, men alla skönlitterära verk, oavsett genre, har sin egen stämning och logik. Det gäller naturligtvis även barnlitteraturen. Warriors hör till det man kallar kommersiell litteratur, men det betyder inte att den saknar särprägel. En amerikansk tjej i en collegeroman skulle exempelvis aldrig uttrycka sig på samma sätt som en vildkatt i Warriorsserien. Det låter självklart, men det AI:n saknar är just den slutledningsförmågan. 

För hur ska AI:n veta att vi befinner oss ute i skogen, avskärmade från allt vad tvåbeningarna sysslar med? Svaret är att AI:n inte ”vet” någonting och allra minst att berättelsens huvudpersoner går på fyra ben och har klor i stället för naglar. 

För att avsluta med ännu en djurisk referens: de generativa språkmodellerna är som synnerligen vältränade papegojor. De vet hur man upprepar det som redan sagts så att det låter som människospråk, men förstår varken vad de säger eller skriver. Orden finns, men helheten ekar tomt.För en översättare som oroar sig för framtiden och papegojspråkets utbredning är det något av en tillfällig räddning att få bege sig ut i skogen, dyka ner i katternas ögonhöjd och krypa in under ormbunksbladen. Jag hör hur det prasslar. Kan det vara ett byte?

Elin Pirttimaa Rosén

Illustration: Christoffer Pettersson

Djuriska uttryck

Få något om bakfoten/tassen
Ge någon kalla handen/tassen
Få på pälsen
Få blodad tand
Fina fisken
Göra en höna av en fjäder
Helt uppåt väggarna/trädstammarna
En nöt att knäcka
Fjärilar i magen
Glad som en lärka
Bort med tassarna!
Att inte se skogen för alla träd
Dra sitt strå till stacken
Det flyger inga sparvar i munnen på en (OBS, ej stekta)
Komma i första hand/tass
Bära hand/tass på
Inte göra en fluga förnär
På egen hand/tass
Vara slokörad
Det vete fåglarna
Ha svansen mellan benen
Ana ugglor i mossen
Barka åt skogen
Lägga näsan/nosen i blöt
Osa katt/skarpklo (för hundar)

Artikeln är publicerad i nummer 123 av Med andra ord. Numret går att beställa i vår butik.