John Swedenmark om översättarhelgonet Hieronymus

Målning av Lukas Cranach d. ä. från 1526.

Vem var egentligen översättarnas skyddshelgon Hieronymus? Och varför avbildas han oftast med ett lejon? Författaren och översättaren John Swedenmark har svaren.

Översättarnas skyddshelgon är som bekant Hieronymus, och hans dag är idag, den 30 september. Men man har lov att vända sig till honom dygnet runt, varje dag på året, för inspiration och stöd.

Tänk bara på hans föredömliga flit. Under många år översatte han ensam och på eget initiativ Nya testamentet från grekiska och Gamla testamentet från hebreiska, med förklarande inledningar. Hans samtida Augustinus skrev:

”i vår tid har prästen Hieronymus, en lärd man som behärskar alla tre tungomålen, gjort en översättning till latin, inte från grekiska utan direkt från den ursprungliga hebreiskan.”

Dittills hade de kristna nämligen bara kunnat närma sig Gamla testamentet via den undermåliga grekiska översättningen Septuaginta.

Arbetet avslutades år 405 och det tog några sekler innan översättningen slog igenom under namnet ”den folkliga versionen”, Versio Vulgata, detta trots att den är skriven på klassiskt latin och inte på det vulgärlatin som senare utvecklades till de romanska språken.

Hieronymus arbete har påverkat alla följande bibelöversättningar och var en stor inspiration när det var dags att översätta till folkspråken. ”Om han kunde, varför kan då inte vi?” frågade engelsmannen William Tyndale, gjorde slag i saken och brändes på bål för sitt tilltag.

Ryan Nelson gör i en artikel om Vulgata följande viktiga poäng om på vilket sätt Hieronymus inspirerade:

”Tidiga engelska översättningar som King James Version följde Hieronymus i spåren för att kunna använda skönheten i sitt eget språk och på så vis få hjälp att fånga Den Heliga skrifts innebörd.”

Men sen är det det här med lejonet. Ett helt kapitel i den senmedeltida berättelsesamlingen Den gyllene legenden behandlar Hieronymus liv. Och merparten ägnas berättelsen om hur han tog ut en tagg ur ett lejons tass, varefter djuret trädde i hans tjänst. På de många målningar som finns är lejonet ett sällskapsdjur, även om man ofta anar dess väldiga krafter. Men i legenden får det till uppgift att vara herde åt en åsna, föra den till betet om morgonen och hem igen på kvällen. En dag blir åsnan stulen av några förbipasserande köpmän medan lejonet tar sig en middagslur. Lejonet anklagas för att ha ätit upp sin skyddsling, men när köpmännens karavan återigen passerar går han till rasande anfall, åsnan befrias och köpmännens dyrbara varor förs till klostret. Skamsna får de knacka på (Hieronymus har redan på förhand förberett en festmåltid) och be om ursäkt och lova att för all framtid förse klostret med olivolja.

Det är svårt att i efterhand förstå varför just denna berättelse valdes ut. Tolkningen är inte självklar.. Ordet ”legend” innebär ju att detta är någonting som ska läsas och begrundas, inte en enkel fabel.

Men lejonet som vaktar en åsna för sin husbondes räkning, det måste vara en sinnebild för den kristna människan och för den låghet (kenosis) som han som gjorde sitt intåg i Jerusalem ridande på en åsna predikade. Och varför inte ett emblem också för den litteräre översättarens predikament. Obegränsad kraft och frivillig underordning.

Vad gör du hela dagarna?

Jag är ett lejon som vaktar en åsna.

John Swedenmark
30 september 2023