Cajsa Mitchell

För mig är översättning en kreativ process som egentligen lättast låter sig beskrivas i musikaliska termer – överföring, transponering, tolkning, ton, rytm, klang, gehör, valör – och i det musikaliska ligger också min styrka. Min stil- och språkkänsla sviker mig sällan, och jag ser den som lika betydelsefull för arbete med facklitteratur som med skönlitterära texter. Till mina förtjänster hör också att jag är noggrann, envis och oförtröttlig när det gäller research.   Jag har varit verksam som översättare sedan 1986 och är sedan 1989 medlem i Författarförbundets översättarsektion. Har även skrivit egna böcker, bland andra Att tända en eld – Om kulturens betydelse för barns utveckling, Esselte, 1989.   Om Vi måste prata om Kevin: ”Att läsa Lionel Shrivers roman, i minsta detalj lysande översatt av Cajsa Mitchell, är smärtsamt och måste få vara så”, och om Dagen efter: ”. . . lika tonsäkert översatt av Cajsa Mitchell som när hon tog sig an romanen om Kevin.” (Per Planhammar, G-P)   Om Priset man betalar: ” – svenska läsare är henne [Cajsa Mitchell] ett stort tack skyldiga.” (Therese Eriksson, UNT)