Nyöversatt: Jonas Rasmussen om ”Gud är en cell” av Jon Ståle Ritland

Varför ska man läsa den här boken?

Jon Ståle Ritland (f. 1968) är bosatt i Ålesund och inledde sitt författarskap 2004 med samlingen Kroppsvisiteringar. Redan under arbetet med den boken, alltså för ca. 20 år sedan, visste Ritland att debuten skulle bli första delen i en svit om fyra diktsamlingar, vilken han under arbetet själv kallade ”Elementens elegi”. År 2023 avslutades sviten med samlingen Öster om världens ände. Att de fyra verken – som nu finns samlade på svenska under samlingstiteln Gud är en cell – utgör en stramt sammanflätad kvartett kommer sig av att de, var och en för sig, behandlar ”de fyra elementen”. Dock inte de element vi vanligtvis tänker oss: jord, eld, luft och vatten. Här rör det sig istället om gener, vatten, kol och ljus. Alltså de verkligt essentiella elementen för livets uppkomst och fortlevnad. Vid sidan om författarskapet är Ritland verksam som ögonläkare. Han använder också hela sin vetenskapliga vokabulär i dikterna, vilket inkluderar terminologi från astronomi, genetik och medicin.

Hos Ritland är vi, i mikroperspektivet, på molekylärnivå och, i makroperspektivet, en liten planet som cirklar runt en medelmåttig stjärna i en närmast obetydlig galax. Det stora i det lilla, och vise versa, gör att vi alla, mänskligheten, inkluderas i dikterna. Här finns inget ”vi och dom”. Jag närmar mig en ny förståelse av världen när jag läser Ritland. En sammansatt, enhetlig värld. Och jag närmar mig denna svindlande förståelse från två håll samtidigt: från det strikt vetenskapliga, där sanning och fakta framläggs, och från det oprecisa och milt prövande poetiska hållet, vilket är konstens domäner. Därför tycker jag att man ska läsa kvartetten Gud är en cell. 

Hur kom det sig att du översatte just den här boken?

Mitt första möte med Ritlands poesi var i augusti 2023, på en översättarkonferens på Kløfta, några mil nordost om Oslo. Under en av de stora middagarna på konferensanläggningen skulle en norsk poet läsa upp ur en diktsamling med titeln Tack för maten. Efter bara några dikter förstod jag att det här ville jag ha mer av. Dagen därpå höll Ritland ett poesiföredrag där han presenterade sina verk och läste ur olika böcker. Den första läsningen var ur Kroppsvisiteringar, vilken både form- och innehållsmässigt tar utgångspunkt i genetiken. Eftersom jag tidigare har översatt den danske poeten Morten Søndergaards verk Genernas drömda rot (Rámus 2015), blev jag genast extra uppmärksam. Och snart förstod jag att här fanns en särskild känsla för att lyriskt närma sig livets gåtor utifrån både en vetenskapligt precis och en språkligt konstnärlig utgångspunkt samtidigt – en svårfunnen balans som tilltalar mig på djupet.

Här kan du läsa mer om ”Gud är en cell” av Jon Ståle Ritland.