En bibliotekarie berättar
Inom ramen för Översättarcentrums skol- och biblioteksprojekt Världens läsare! välkomnade Amanda Ahlerup, barnbibliotekarie på Norra Fäladens bibliotek i Lund, tre översättare. Eleverna som deltog i översättarbesöken gick i årskurs 5.
Berätta om besöken, vad innehöll de?
Översättarna började med att berätta om sig själva och vad översättning innebär. Ett av besöken öppnades med att eleverna fick se bilder på samma bok översatta till flera språk och gissa vilka språk det var. Varje elev fick sedan säga vilka språk de kunde och alla språk räknades samman. Eleverna fick diskutera i helklass varför det är bra att kunna flera språk och hur en kan hålla språken levande och förbättra sina språkkunskaper. Översättarna visade med exempel att det kan vara svårt att översätta vissa ord och fraser och talesätt, att de kan betyda flera saker. Eleverna fick göra övningen ”Hur många språk kan du säga tack på?” och besöken avslutades med en visning av mångspråkshyllan, då eleverna själva fick botanisera bland böckerna och hitta böcker på sina språk.
Hur upplever du att besöken gick?
Jag tycker att alla besök gick väldigt bra! Översättana fick bra kontakt med eleverna, det kändes som att de verkligen nådde fram och att eleverna stärktes i sin flerspråkighet, vilket märktes väl när alla elever fick räkna upp sina språk.
Var något extra kul?
Extra kul var att det fanns så många språk i varje klass, i en av klasserna räknade vi till 23 språk! Det var också väldigt roligt att höra eleverna lära varandra ord och fraser under övningarna. Det var en stimmig uppsluppenhet och många var ivriga att lära och lära sig av varandra. Det märktes hur stärkta och inspirerade de blev.
Var något svårt som du vill flagga för?
Det som var lite svårt var att det var så stora grupper och att vissa hade lite svårt att höras och komma fram i rummet. Det var lite stökigt ibland, framför allt i den klassen som endast hade en lärare med sig. Men det var också en styrka i att ha hela klasser på besök, eftersom klassens gemensamma språkkunskaper kom fram och jag tror att det stärkte klasserna som grupper. Ibland använde översättarna möjligen lite svåra ord, som hade behövt förklaras mer. T.ex. när de berättade om olika dokument och handlingar som behöver översättas, såsom domstolsbeslut.
Något tips till andra översättare?
Kanske att ännu mer betona vilken fördel det är att vara flerspråkig, att det ”gör en smartare”, att de flerspråkiga eleverna verkligen är en tillgång i samhället. Att peppa dem till att läsa på sina egna språk, gå på hemspråksundervisning och hålla sina språk levande.