#världensöversättare: Arina Stoenescu
Översättaren Arina Stoenescu. Foto: Anna Lindberg.
Världens läsare! är Översättarcentrums läsfrämjande projekt där professionella översättare gör besök och håller i workshops på skolor och bibliotek. I serien #världensöversättare får du en inblick i deras arbete och vad de tycker är roligast med att göra VL-besök.
Vad är roligast med att vara VL-översättare?
Glädjen, stoltheten och ljuset som tänds i ett barns ögon när det blir förstått och därmed bekräftat är det absolut roligaste jag har varit med om under skol- och biblioteksbesöken. Under de nästan tjugo besök som jag har gjort sedan starten, våren 2022, har det alltid varit mötet med barnen och den mångfald av språk de talar som både fascinerat och inspirerat mig till nya möten. Det är fantastiskt roligt att komma in i ett klassrum och känna förväntan i luften, och sedan se barnens förvånade ansikten när jag presenterar mig på mitt modersmål, rumänska, och det engagemang som följer när de ska försöka gissa språket. Då kan vi prata om släktskap mellan språken. Och efter en högläsning på rumänska kunde barnen identifiera och förstå de rumänska orden animal, exista, girafa och somn.
Vilken typ av besök/workshop brukar du göra?
Jag har träffat barn både på skol- och folkbibliotek samt i klassrum. Efter en kort introduktion om vad en översättare gör, hur man kan jobba och varför Google Translate inte räcker till och översättare behövs blir det dags för att rita sin språkhand: tummen visar modersmålet, pekfingret andra språket, långfingret ett eventuellt tredje språk (som ofta är engelska). Ringfingret och lillfingret visar de språk man skulle vilja lära sig. Språkmedvetenheten är ganska stor och barnen önskar oftast lära sig kompisens modersmål. Höjdpunkten är när alla barnens modersmål skrivs upp i en lista på tavlan. Det går inte att ta miste på deras glädje och stärkta självkänsla när gruppens språk synliggörs. Lärarna brukar då också bli förundrade över mångfalden och extra stolta. I många klasser finns det över tio språk representerade.
Har du något speciellt minne från dina VL-besök som du vill berätta om?
Jag minns två tjejer som hade turkiska som modersmål, som ivrigt diskuterade skillnaden mellan dolma (fylld maträtt oftast med ris eller kött) och sarma (en fylld maträtt som är rullad, med vinblad eller kålblad runt fyllningen) när jag hade berättat om det rumänska ordet sarma som används för rumänska surkåldolmar, som ibland anses vara en nationalrätt. Vi kunde prata vidare om hur orden vandrar, liksom maträtter, och hur de korsar gränser på samma sätt som människor gör. Ibland avslutar jag besöken med en frågesport om all världens mat. När ett besök var slut ville barnen stanna kvar. De köade glatt för att skriva en egen lista med maträtter på tavlan som de skulle känna igen och ville berätta för sina kompisar om varifrån de kom.