Om motstånd och översättning

Poeten Burcu Sahin skriver om översättning som ett sätt att skapa möjlighet för palestinier att tala i första person.

Foto: Chai Saeidi

Och havets vågor stillnar och viskar
det de förut skrek:
Jag är inte din översättare


Det skriver den palestinsk-amerikanska författaren och översättaren Fady Joudah i diktsamlingen […] (2024), som har översatts till svenska av författarna Athena Farrokhzad. och Johannes Anyuru. Vad betyder det, att vägra översätta? När vi talar om översättning så är det ofta för att hylla dess möjligheter, att kunna röra sig mellan språk och världar. Men översättningens frälsning kan också skada. Den har ett mörkt kapitel som handlar om ett kolonialt begär efter begriplighet och dominans. I stället för att utplåna skillnad i världen genom universalism kan vi hävda rätten till opacitet, för att tala med den martinikanska författaren Édouard Glissant. Havet är möjligtvis trött på att användas som metafor för mor, och evigheten själv. Vågorna som drar sig in och undan i ett rytmiskt brus. Går det att översätta havet rättvist, och vad är det för slags överföring som sker, tycks Joudah fråga i dikten. Svaret ligger i det faktum att den sista raden i sin tur är en slags översättning av en anteckning från den afroamerikanska författaren James Baldwin. I en intervju förklarar Joudah, i min översättning: ”Som en palestinier på engelska, är jag inte en kulturell brygga mellan utplånaren och den utplånade. Kanske kan […] också vara en övning i att lyssna.” Det vill säga, översättningsarbetet måste i detta fall också handla om att lyssna till tystnaden, eftersom en palestinier i tystnad är ”död eller kränkbar, smältbar, mottaglig för ytterligare utradering eller fördrivning”. Engelskan har inte börjat föreställa sig ett palestinskt tal, än mindre att förstå palestinsk tystnad. Hur är det med svensk.an då?

Mot slutet av oktober 2023 kunde jag inte längre sova. Jag darrade på rösten när jag vid ett tillfälle erkände att jag var rädd att Gaza skulle utplånas. Samtidigt har jag sedan dess gått i demonstrationstågen, där man liksom upplöses som eget subjekt och slipper vara en ensam kropp, och ropat: ”From the sea to the river, Palestine will live forever!” Den palestinska författaren Nima Hasan som har bott i Gaza i hela sitt liv, som idag bor i ett tältläger med sina barn, har under den tiden publicerat dikter på sociala medier. Allt eftersom dikterna lagts upp har översättaren Jasim Mohamed. översatt från arabiska till svenska. Tillsammans har de gjort urvalet till den nyligen utkomna diktsamlingen Den sista fjärilen (2025), vilket innebär att översättningen är ett originalverk. Hasan skriver:

Du är inte ensam
Under din kudde 
hörs ett myller av röster
från staden 
Låt se om du kan somna 
utan att gråta

Jag tänker på ensamhet när jag läser den palestinska poeten Somaya El Sousi. Hon introducerades för svenska läsare för över tio år sedan, då en grupp svenska kvinnliga poeter reste till Ramallah för att arbeta med samtida kvinnliga palestinska poeter. Det var den första resan med Shaerat, ett utbytes-. och översättarprojekt under ledning av Kholod Saghir. I förordet till tidskriften Kritiker nr 24/25, ”Ensamma kroppar kan inte skriva” (2012), skriver redaktionen att en av poeterna som då fortfarande bodde i Gaza, inte hade tillstånd att resa till Västbanken. Somaya El Sousi var med genom en knastrig linje som bröts så fort elektriciteten försvann, vilket var helt och hållet under flyganfallen. Nu bor hon i Norge och har utkommit med diktsamlingen En flöjt av mörker (2024), i översättning av Jenny Tunedal och Hanna Hallgren, där hon skriver:

Jag silar mina snäckor
och samlar havsstrandens tristess
Oljudet sitter skräddare,
vinden likt varje vind kan inte tala
Klippan har inga åror. Den gör stora ögon

I dikten är havet i stället ”förbannat blått”. Jag lyssnade till henne i ett samtal alldeles nyligen, där hon talade om hur hennes dikter har blivit ett arkiv över Gaza. Hon nedtecknar gator och träd från minnet, gator och träd som inte längre finns kvar eftersom de har bombats till spillror av Israel. Under rasmassorna ligger det fortfarande människor som inte kunnat begravas. Jag tror att översättning har varit en strategi för att göra närvarande röster som inte finns bland oss, eller som tystas av imperialismens narrativ. Poesin bär tystnader som Joudah menar att vi bör lyssna efter. Vi gör oss uppmärksamma på dem, eftersom vi vet att de finns där. Nu vet hela världen att det pågår ett folkmord. Palestina är återigen en del av världens kollektiva medvetande. Det fanns där även när ingen lyssnade. Det finns i egen rätt. Översättning är inte bara en förutsättning för gemensam förståelse och kamp, utan ett medel i sig under tider av kris. Sedan min barndom har jag sjungit Kofias Leve Palestina, lika självklart som BIJI ORIGINAL KURDA. För att alla människor har rätt till självbestämmande och liv. Min första impuls har varit att översätta och skriva om palestinska dikter. Under mina första sömnlösa nätter översatte jag Samih al-Qasim, Najwan Darwish, Suheir Hammad, Mohammed El-Kurd, Nathalie Handal, Noor Hindi, Mahmoud Darwish.

Jag försökte åkalla de som inte längre var med oss, men också de som genom dikten kunde tala i sin frånvaro och med sin tystnad.
Andra skriver och rapporterar fortfarande från ruinerna, från folkmordets verklighet vi fortfarande försöker omfatta. Översättningsarbete i motstånd och solidaritet handlar således om att ska.pa utrymme för palestinier att tala i första person. Litteraturen spelar roll, eftersom den ger hungern ett namn, men också för att det är möjligt att skriva saker som inte går att säga i offentligheten. Den palestinska översättaren Alaa Alqaisi skriver om den utbredda svälten i Gaza, i min översättning: ”Att namnge ens smärta, att dokumentera den noggrant, är att vägra utplåning. Jag söker inte medömkan. Medömkan plattar ut. Den förvandlar Gaza till ett objekt, en varnande historia, en rubrik som alltför ofta upprepas för att provocera fram ett svar. Det jag söker – det jag insisterar på – är hågkomst”.
Av den anledningen är översättning att arbeta med tystnad på ett mer uppenbart sätt, att synliggöra världens medskyldighet i den tystnad och avhumanisering som gjort folkmordet möjligt. Den palestinska filosofen och kulturteoretikern Abdaljawad Omar säger i en intervju: ”Man beklagar våldet men man namnger aldrig den arkitektur som gör våldet nödvändigt. Och detta är ideologins uppgift: att förväxla orsak och symptom, att isolera skepnader från system och att moralisera istället för att historisera”. Översättningen av intervjun är gjord av Johannes Anyuru, som skriver att han gör det för att det hjälper honom att se och tänka, och han tror att det kan hjälpa andra att göra detsamma.
Tystnaden från omvärlden är ett annat slags våld, men rymmer så mycket mer, menar Omar: ”Repressionen vi möter i västerländska medier och institutioner handlar, oavsett hur sofistikerad eller osofistikerad den är, aldrig bara om tystnad, utan också om inramning: om att i förväg skriva fram ett manus över vad som ska vara möjligt att se och säga.” Översättning blir således en handling som visar förbindelser mellan denna repression och det faktum att bara de senaste två åren har hundratals journalister och författare blivit mördade. Refaat Alareer, Hiba Abu Nada, Anas al-Sharif, Mariam Abu Daqqa, för att nämna några namn. En av de vackraste dikterna av Abu Nada har titeln Färdas inte bara förbi, översatt till svenska av Athena Farrokhzad och översättaren Anna Jansson, och dess avslutande rader lyder:

Åh lilla ljus, slockna ej
om så världens alla
galaxer rasar in
Säg till människorna:
Kom under mitt hjärtas beskydd
Allihop, kliv in

Burcu Sahin

Källor:

”When It Takes Root in the Heart: A Conversation with Fady Joudah” – The New Inquiry
”The Grammar of Resistance: Rethinking Palestine. Beyond Pity and Fear” – Monthly Review
”Under en ylande hunger” – Aftonbladet
Somaya El Sousi, ”En flöjt av mörker” (2024), översättning Jenny Tunedal och Hanna Hallgren, ellerströms förlag
Fady Joudah ”[…]” (2024), översättning Athena Farrokhzad. och Johannes Anyuru, Norstedts förlag
Nima Hasan, ”Den sista fjärilen” (2025), översättning: Jasim Mohamed, Albert Bonniers Förlag

Artikeln är publicerad i nummer 124-125 av Med andra ord. Numret går att beställa i vår butik.